Ulricehamn var vår första utställning. För oss alla! Jag var jättenervös men hade god hjälp av Cecilia från Rexilia´s och hennes son och deras katt Ninja som vi åkte tillsammans med.
Väl framme på utställningen var klockan bara strax efter sju på morgonen men det var full fart redan. Först var det veterinärbesiktning och visa upp papper, sedan checkade vi in och köpte utställningskatalog, och sen gick vi och letade reda på våra burar. Jag hade bokat en dubbelbur till Simba och Nora, men satte upp avskärmningen emellan dem. På så sätt fick jag dem bredvid varandra men i varsin bur. Vet inte om de hade uppskattat att dela bur...
Burskynke hade jag köpt innan, så nu var det bara att klippa till gardinspiraler så det passade och sätta upp allting. Gick jättebra! Klockan nio började bedömningarna och klockan gick verkligen fort. Försökte hänga med och lyssna på vad som sades, men det var så sorligt och jag hör ju lite dåligt så det var inte så lätt. Runt 11 någon gång blev det dags för Nora och hon fick fin kritik från domaren Jaana Jyrkinen. Pratade gjorde hon hela tiden och fick totala omdömet "talking young tortie" (pratsam ung "sköldpadda"). Tyvärr var det en ÄNNU finare rexflicka som tävlade i samma klass så Nora blev "bara" Ex2 men det gjorde ingenting. Hon fick fin kritik och det var det viktigaste.
Naturligtvis krockade det hela så huskattsbedömningarna började samtidigt som Noras klass! Så då det var klart med Nora fick jag springa tillbaka till burarna, in med Nora och ut med Simba. Simba tyckte inte ALLS det var något trevligt att vara på utställning och morrade och fräste som en vildkatt. Men hon satt stilla i min famn. Det var nog en hel del nervositet från mig som smittade av sig kan jag tänka. Och då jag kom fram till domaren så ville jag ju förklara att Simba var lite rädd och det var vår första gång, men började så klart att prata SVENSKA vilket inte föll i god jord! Gick snabbt över till engelska och hann bara säga att "she is a bit scared" förrän domaren snäsigt sa att "this is a housecatshow, scared cats should stay at home". Jag blev jätteledsen och försökte förklara att det var vår första gång och att hon inte är rädd hemma. Men det var inte så intressant, han tittade snabbt på henne och skrev en totalt oläslig bedömningssedel. Tråkigt!!!
Resten av dagen gick jättefort. Dels så var det sorligt så jag hade svårt att koncentrera mig, och dels så var jag lite ledsen över hur Simba (och jag) blivit behandlade. Senare på eftermidagen satt jag och klappade Simba (så länge hon låg i sin bur spann hon som ett kraftverk) och kände helt plötsligt att hon ömmade över bakdelen och verkade lite svullen. Bad en annan tjej titta på det och hon tyckte inte det verkade någon fara men att jag skulle hålla koll på det. Nu några dagar efteråt så visade det sig att det var en liten varböld där!!! Simba hade smitit ut några dagar tidigare och blivit skrämd av en grannkatt. Tydligen hade hon fått stryk också! Så nu har hon fått penicillinspruta och ska äta penicillin i sju dagar. Kanske därför hon var så kinkig på utställningen.
Höll alldeles på att glömma att ta kort! Så det blev i sista minuten innan jag plockade ihop burarna...
Simba ser till att pälsen fortfarande är ren och fin
"Vaddå vippa ska jag posera då tycker du?"
"Nä det tycker inte jag, jag sitter bra här faktiskt..."
Gäsp, ska vi inte åka hem snart?
Nora sitter och pratar med Simba som befinner sig på andra sidan skynket.
Nora vill inte heller posera då jag tog fram vippan, hon vill FÅNGA vippan! Visst har hon snygg... ehrm... hals! Och framben!
Tjolahopp här kommer jag!
Här kommer jag igen matte var beredd att fånga mig!!!
Nja inga direkt bra kort inte... Men det var enormt trevligt att träffa andra
"devonmänniskor" och jag hoppas att nästa utställning ska bli ett trevligare
minne. Simba ställer jag nog inte ut någon mer gång, det var obehagligt att bli
avsnäst så där och hon verkade ju inte tycka om det så då slipper hon.